Nu är det snart jul. Därför går jag in i leksaksaffärer. Jag stannar till vid mjukisdjuren och annat pyssligt, men - jag stannar också extra länge vid alla småbarnsföräldrars fasa - leksaksinstrumenten.

Idag var jag inne i en stor leksaksaffär och blev alldeles begeistrad i trumset och klaviatur. Där stod jag länge och undrade om jag inte känner någon ung person i lämplig ålder som kan göras till lycklig mottagare.

Julterror

Mig stör det alldeles speciellt att trumset tydligen riktar sig till pojkar medan små, larvigt blommiga keyboards anses vara passande för flickor.

Bä-läh!

I den jättelika leksaksaffären hade man ställt upp en liten enmansorkester med tillhörande mikrofon, för barn att pröva (och önska sig). En pojke i gissningsvis sjuårsåldern testade.

- Hallå! Hörs jag? Bajs, bajs, bajs. Hör ni mig? Bajs, bajs ...

Alla i affären hörde. Även pojkens mamma.

Jag misstänker att han nog inte kommer ifråga för en enmansorkester med tillhörande mikrofon.